Det var första hoppträningen efter vintervilan. Nervöst ledde jag in min taggade snövita arab i ridhuset. Ponnyn som vanligtvis var för pigg och som nu hade fått vila i två veckor. Jag visste att han kunde explodera vilken sekund som helst. Jag drog försiktigt ner båda stigbyglarna och spände sadelgjorden. Jag gick till pallen och hoppade lugnt upp. Jag kände det nätta kraftpaketet under mig och hoppades på att inget skulle gå fel. Jag skrittade fram på halvlånga tyglar och var hela tiden beredd. Den skygga och pigga ponnyn gick på med snabba steg. Flera gånger hoppade han till och försökte sticka. Jag insåg fort att rida på långa tyglar var omöjligt och kortade istället upp det och började jobba honom. Lång och låg form var målet. Jag jobbade mycket med volter och så småning om började han tugga lite smått på bettet. Jag varvade mellan halt och skritt ett långt tag innan jag vågade på mig en trav. Han flög iväg i en lång och luftig trav. Han hade stegen som alla dressyrryttare drömmer om och hopptekniken vi hoppryttare drömmer om. Han var ändå kontrollerbar och jag travade på med skritt inslag med jämna mellanrum. Mycket volter även här och få han att böja sig kring innerskänkeln. Han var mjuk och böjbar, jag njöt på min fina ponny och kände att jag för första gången på passet slappnade av. Jag slöt mina ögon och red lätt i takt med hästen. Efter bra trav i båda varven fattade jag galopp. Vi svävade fram i en helt underbar galopp men mycket beröm från tränare. Han frustade nöjt och sänkte huvudet. Vi rullade på i en frisk och färlig galopp i några varv innan jag samlade ihop den för att gå in på stora mittvolten. Jag saktade av till skritt och skrittade in till andra delen av ridhuset, hoppdelen. Warre visste direkt vart vi var påväg och taggade öronen och med ens blev stegen snabbare. Jag visste att han blev en helt annan häst på hinder än på dressyrbanan. Hans trav blev kort och taggad och hela han visade upp sig. Han visste att han var bäst och snyggast. Aldrig hade han stannat på ett hinder. Han hoppade allt! Jag fattade kort galopp och kom på det lilla hindret. Jag kände hur han axelererade de sista galoppsprången innan hindret. Tillsammans flög vi säkert 50 centimeter över hindret som låg på cirka 70 centimeter. Det var lågt och jag visste att han klarade mycket högre. Jag tog om det tills jag kände att jag hade full kontroll. Angelicka höjde lite och vi satte det perfekt på första försöket. Hon la upp en bana till oss på kanske 1 meter. Vi började med en perfekt galopp som bara ökade och ökade. Även om den var riktigt snabb så kände jag mig aldrig osäker. Jag och Warre var perfekta för varandra och jag visste det. Angelicka la upp ett hinder på cirka 125 cm. Det såg högt ut men jag visste att min älskade Warre klarade det lätt. Frågan var bara om jag klarade det. Jag la en volt och kom mot hindret. Jag red precis som vanligt och plötsligt var vi över. Jag dunsade ner i sadeln och ställde mig snabbt upp igen, jag ville inte skada hans rygg. Jag berömde med både klapp och röst innan jag saktade av. Sofia var där och fotade medan Angelicka hade filmat. På videon såg man hur Warre luftade över ett msv b+5 hinder.
Jag kände för att skriva av mig lite och det blev alltså i detta inlägg. Om ni orkat läsa hela tackar jag er och ber er skriva en kommentar om vad ni tyckte.
Jag kände för att skriva av mig lite och det blev alltså i detta inlägg. Om ni orkat läsa hela tackar jag er och ber er skriva en kommentar om vad ni tyckte.
1 kommentar(er)
